Free!

Idag är sista arbetsdagen innan semestern - vilken underbar känsla det är. Det ska bli härligt att bryta rutiner, läsa hela DN, strosa, vila, läsa böcker, spendera en hel månad med sonen utan stress! Spenderade kvällen igår på Boule å berså www.boulebersa.se/ med vänner så det kändes som lill-lördag och ikväll spelar Freddie Wadling, Joakim Thåström och Anna Ternheim i Långholmsparken. Kan det bli bättre?

Sommarpratare... bläää

Sommar förknippar jag ofta med sommarpratare på P1 så idag på jobbet har jag försökt att lyssna igenom alla gamla sommarpratavsnitt som jag hittills har missat denna sommar, men tyvärr måste jag snart lägga ner det projektet för alla sommarpratare har hittills varit så tråkiga. Vare sig det har handlat om misshandel, Hollywood eller blyghet så känns det inte tillräckligt intressant för att hålla mitt intresse uppe. Trist. Vad jag minns av tidigare år och sommarpratare så har jag suttit som fastklistrad vid radion och skrattat och gråtit men inte så i år. Kanske har de bästa sommarpratarna inte varit ännu, jag får hoppas på det.

En storartad gest

Häromdagen kom min 4-åriga son till mig och sa att han ville skänka alla sina bebisleksaker till avdelningen för 1-3-åringar på förskolan. "Jaha sa jag, vilken bra idé, det var snällt av dig". Om jag ska vara ärlig trodde jag inte riktigt på det för han har velat skänka leksaker förr. Men denna gång blev det så. Vi tog en stor plastsäck och han valde ut ett tiotal leksaker från sitt rum och lade dem i säcken - sedan tog vi med den till förskolan och lämnade över den till fröken Alexandra som blev mäkta imponerad och glad. Jag är så stolt över min son för att han har förstått det där med återvinning och det där med att lämna vidare sådant man inte behöver mer själv. Det blir nog något fint av honom när han blir stor! (sa hon stolt med tårar i ögonen).

Vad trött du ser ut!

Ibland får vi kommentaren; "vad du ser trött ut!" och det måste, enligt min mening, vara en av de värsta kommentarer man kan få av någon, för hur pigg och fräsch och glad man än känner sig blir man genast tveksam till om det bara var inbillning. Jag fick just en sådan kommentar förra sommaren på ett dop och då var det t.o.m. i samma mening som "jag hörde att du hade skilt dig - vad trött du ser ut!" Jag blev och blir uppriktigt arg och ledsen över en sådan kommentar för den har inget syfte. I just detta fallet kände jag mig extra tjusig och utvilad och kände inte alls igen kommentaren, men trots det låg den kvar och gnagde i ett par dagar efteråt. Apropå kommentarer som inte har något syfte så fick min kära väninna ett påpekande för ett par år sen att hennes näsa var för liten... vad säger man då? "Men oj tycker du det, då ska jag genast göra en näsförstoring", eller vadå? Visst säger jag också obetänksamma saker ibland men vi diskuterade just detta med trött-kommentaren häromdagen och den sårar bara. För om man i det läget inte alls känner sig tjusig och utvilad utan utjasad, trött och sliten så mår man ju inte bättre av att någon påpekar det- och som sagt, inte heller om man känner sig tjusig och utvilad- då börjar man fundera på hur man ser ut egentligen...

Borta bra...

Så var vi i hemstaden under påsken och träffade nära och kära. Tillsammans med syskonen vågade jag mig till och med på ett besök till Harry's och Bogrens som är två uteställen i den centrala delarna av staden, men hjälp vad grovt det var där! Folk var gränslöst fulla med slampiga kläder och i lokalen fick vi en flash av Ibiza (läder-och leopardsoffor, fontäner...) och hittade knappt varandra i röken. Vi var nog lite halvchockade allihop men rockade ändå loss till obskyra 80-talslåtar som ingen minns texten på längre. Men det är sällskapet som räknas - tur det! Efter besöket på danstället begav vi oss till Cafébussen som bjöd på gratis kaffe och prat om Jesus. Det var betydligt bättre än det sunkiga utestället. Nu är vi hemma i storstaden igen och har besökt Skansen och kollat på Australia på dvd. Borta bra men hemma bäst. Bild: Sisterhood!

En bebis var beställt

Idag var sonen med på jobbet eftersom Skärtorsdag är en sådan dag då man inte vet om man ska vara ledig eller inte. Trafiken till jobbet (Huddingevägen) var tunn så det gick fort att komma dit. På vägen till jobbet sa sonen; "jag tycker vi ska ha en bebis snart". Jaha sa jag. "då kan du vara den bebisens mamma och så är jag bebisens pappa". OK, sa jag, "vad ska bebisen heta?". Jo, den ska heta Noa. Jaha vad bra sa jag. Då får man väl beställa en bebis då, eller? ;-)

Fint besök 2

I helgen hade jag ytterligare ett fint besök, denna gång från Italien. Vi hann med en hel del; Harold Pinterteater, franska pannkakor med cider, Carl Larssonutställning på Waldemarsudde och middag hemmavid. Det var underbart att prata litteratur och resor igen och nu ska jag städa -och sova!