Häromdagen kom min 4-åriga son till mig och sa att han ville skänka alla sina bebisleksaker till avdelningen för 1-3-åringar på förskolan. "Jaha sa jag, vilken bra idé, det var snällt av dig". Om jag ska vara ärlig trodde jag inte riktigt på det för han har velat skänka leksaker förr. Men denna gång blev det så. Vi tog en stor plastsäck och han valde ut ett tiotal leksaker från sitt rum och lade dem i säcken - sedan tog vi med den till förskolan och lämnade över den till fröken Alexandra som blev mäkta imponerad och glad. Jag är så stolt över min son för att han har förstått det där med återvinning och det där med att lämna vidare sådant man inte behöver mer själv. Det blir nog något fint av honom när han blir stor! (sa hon stolt med tårar i ögonen).
torsdag 25 juni 2009
En storartad gest
Häromdagen kom min 4-åriga son till mig och sa att han ville skänka alla sina bebisleksaker till avdelningen för 1-3-åringar på förskolan. "Jaha sa jag, vilken bra idé, det var snällt av dig". Om jag ska vara ärlig trodde jag inte riktigt på det för han har velat skänka leksaker förr. Men denna gång blev det så. Vi tog en stor plastsäck och han valde ut ett tiotal leksaker från sitt rum och lade dem i säcken - sedan tog vi med den till förskolan och lämnade över den till fröken Alexandra som blev mäkta imponerad och glad. Jag är så stolt över min son för att han har förstått det där med återvinning och det där med att lämna vidare sådant man inte behöver mer själv. Det blir nog något fint av honom när han blir stor! (sa hon stolt med tårar i ögonen).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Klart det blir! Han är ju uppfostrad av dig. :)
Dessutom, vilken himla bra idé! Måste komma ihåg när Sally börjar växa ur leksaker, att fråga om förskolan behöver nåt innan resten går till Emmaus. Fast det är ju inte lika häftigt som att Max kom på det själv.
Åh, vad fint av Max!
Skicka en kommentar