En för alla, alla för en

Fina väninnan K och jag var återigen på Stadsteaterns Stora scen häromkvällen och fick en teaterupplevelse som heter duga. Det var Alexander Mörk-Eidem som hade regisserat Leif Andrée, Johannes Bah Kuhnke, Fares Fares mfl. i De tre musketörerna. Hur gör han det så bra undrar jag? Det var en galen, otroligt energisprutande och rörande föreställning med fantastiska klädkreationer och härlig 80-talsmusiknostalgi (tur att man var 70-talist så man kunde sjunga med i alla låtarna!) som jag kommer att bära med mig en lång tid framöver. För att inte tala om Jan Myrbrands (han som spelar töntig bror i Änglagård) gestaltning av Kungen - han var helt formidabel! Det var mycket bra även att gå på en offentlig generalrepetition där publiken bestod av unga vänner till ensemblen för det blev många busvisslingar och stående ovationer vid kvällens slut. Tala om skillnad från när jag var på en eftermiddagsföreställning en söndag då stället var fyllt med pensionärer som fick ta sig in med rullatorer och inte orkade applådera!

Bra för kärleken, dåligt för demokratin

Så fylldes alla tidningar (tio sidor i DN!) och TV inslag med nyheterna om att kronprinsessan Viktoria och Daniel Westling hade förlovat sig och jag måste bara säga att jag ärligt talat inte tycker vi ska ha monarki. Jag ska nog gå med i Republikanska Föreningen snart där min kollega för övrigt är ordförande. Visst är det fint att de nu kan gifta sig med varann- det är ett slag för kärleken, och särskilt eftersom han är en man av folket, men varför måste vi ha monarki? Jag vill kunna rösta på de som har inflytande i Sverige och inte att de ska kunna ärva sin titel. När jag nu säger detta vet jag att min mormor skulle bli ledsen eftersom hon älskade alla kungligheter och prenumererade på Svensk Damtidning för att få läsa allt om dem men tyvärr jag måste vidhålla: avskaffa monarkin! PS. När kronprinsen av Holland gifte sig med argentinska Maxima sprutade de upp någon kemikalie i luften för att himlen skulle vara solig, blå och fin...tala om skadligt för miljön.

Jag kan inte vara svensk

Ska det vara så här? Jag fryser hemma (har cirka 19 C), på jobbet (vi har klagat på kylan) och ute, och kylan tar aldrig slut! Jag ska inte ens gå in på hur trött jag är på att halka omkring på isfyllda trottoarer, ha iskalla fingrar och känna vinden isa i nacken. Ska man bara leva ordentligt åtta månader av året (mars-oktober) och gå i ide de resterande fyra (november-februari)? Det måste väl ändå finnas andra alternativ att leva sitt liv på? Den senaste tiden har jag allvarligt övervägt att flytta till varmare breddgrader, typ Barcelona, för jag orkar verkligen inte med kylan. Och alla dessa kläder! Fyra tröjor, två par byxor, vantar, mössa, lång kappa... man känner ju sig som en Michelingubbe och stel och spänd går man omkring jämt. Ja, jag kan verkligen inte vara svensk, eller så var jag afrikan i ett tidigare liv för jag fryser jämt och står inte ut med ännu en vinter!

Nätdejtande here I come

Nu har jag börjat prova det här med nätdejtande men jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Tydligen är jag ganska populär på nätet ;-) men det beror nog mest på att jag har lyckats få fram en ganska tjusig bild på mig själv, ser ju inte så flashig ut egentligen! Hittills har det varit någon enstaka kille som har verkat intressant av alla som kontaktat mig, eller vad sägs om Pontus, 44 som har en båt och bor på söder? Eller Johan, 36 som är uppvuxen i Lidköping (västgötar gillar vi!) eller Patrik, 40 med tre-årig son? Ja, jag vet inte om jag tror på att sådant här kan fungera för mig men det skulle vara kul att gå på några dejter bara för att få träna sig i hur man gör. Efter tio år i förhållanden är man ju helt bortkopplad från allt vad dejtande innebär. Jag återkommer med rapport när tillfälle till dejt ges!

Ett ljuvligt lugn

Så var ännu en helg tillända och jag har verkligen ansträngt mig för att ta det lugnt. En aktivitet per dag är vad man orkar med har jag märkt- särskilt när det är kallt och ruggigt ute. Sonen och jag besökte nyvunna vänner på lördagen & åt äppelkaka med vaniljsås och barnen lekte. Sedan åkte vi till nyvunna dagisvänner i söndags & åt tårta och barnen lekte. I övrigt har vi spelat mycket UNO jag och sonen, och ritat, och tittat på dinosauriefilmer. Det var en skön helg. Idag ska jag gå och träna på Friskis & Svettis efter jobbet. OK -vardagslunket kanske blir lite väl trist när man har lugn och ro som sin mantra men det viktiga är ju vad man får igen (=god hälsa).

Wake-up call

Jag har inte skrivit här på ett tag eftersom jag inte tyckte det gav mig någonting och eftersom det sällan är någon som kommenterar så fick jag känslan av att ingen läser bloggen, men jag ska göra ett nytt försök att förmedla mig till omvärlden på detta sätt- får se hur länge det varar. Denna vecka har varit en "aha-vecka" på både bra och dåliga sätt. I tisdags vaknade jag med en stor, torr, röd fläck på vänsterkinden precis under ögat samt smärta i ansiktets vänstra halva. Jag skyndade mig till vårdcentralen och fick prata med en läkare direkt. Hon frågade om jag någonsin haft munsår för tydligen hade jag fått en herpesvirusinfektion i ansiktet som utlösts av stress! Hon frågade om jag känt mig stressad den senaste tiden men det har jag inte tänkt att jag har varit men när jag tänker efter känner jag mig ofta jagad och trött och som om jag aldrig får vila. Veckorna går åt till sonen och heltidsjobb och helgerna går åt till sonen och sociala aktiviteter. Vilar gör jag aldrig, och jag sover aldrig ut heller. Men det ska bli ändring på det nu. Jag ska lära mig att tacka nej och att tänka på mig själv i första hand. Sonen får ursäkta, men en trött och stressad mamma är ingen rolig mamma. Besöket hos läkaren var ett wake-up call så jag känner mig redan nu lugnare och gladare, för man MÅSTE inte göra allting och man MÅSTE inte skynda till pendeln/dagis/jobbet. Någon minut hit eller dit skadar ingen. Så om jag kommer sent ibland från och med nu- då vet ni varför!