Nätdejtande here I come

Nu har jag börjat prova det här med nätdejtande men jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Tydligen är jag ganska populär på nätet ;-) men det beror nog mest på att jag har lyckats få fram en ganska tjusig bild på mig själv, ser ju inte så flashig ut egentligen! Hittills har det varit någon enstaka kille som har verkat intressant av alla som kontaktat mig, eller vad sägs om Pontus, 44 som har en båt och bor på söder? Eller Johan, 36 som är uppvuxen i Lidköping (västgötar gillar vi!) eller Patrik, 40 med tre-årig son? Ja, jag vet inte om jag tror på att sådant här kan fungera för mig men det skulle vara kul att gå på några dejter bara för att få träna sig i hur man gör. Efter tio år i förhållanden är man ju helt bortkopplad från allt vad dejtande innebär. Jag återkommer med rapport när tillfälle till dejt ges!

Ett ljuvligt lugn

Så var ännu en helg tillända och jag har verkligen ansträngt mig för att ta det lugnt. En aktivitet per dag är vad man orkar med har jag märkt- särskilt när det är kallt och ruggigt ute. Sonen och jag besökte nyvunna vänner på lördagen & åt äppelkaka med vaniljsås och barnen lekte. Sedan åkte vi till nyvunna dagisvänner i söndags & åt tårta och barnen lekte. I övrigt har vi spelat mycket UNO jag och sonen, och ritat, och tittat på dinosauriefilmer. Det var en skön helg. Idag ska jag gå och träna på Friskis & Svettis efter jobbet. OK -vardagslunket kanske blir lite väl trist när man har lugn och ro som sin mantra men det viktiga är ju vad man får igen (=god hälsa).

Wake-up call

Jag har inte skrivit här på ett tag eftersom jag inte tyckte det gav mig någonting och eftersom det sällan är någon som kommenterar så fick jag känslan av att ingen läser bloggen, men jag ska göra ett nytt försök att förmedla mig till omvärlden på detta sätt- får se hur länge det varar. Denna vecka har varit en "aha-vecka" på både bra och dåliga sätt. I tisdags vaknade jag med en stor, torr, röd fläck på vänsterkinden precis under ögat samt smärta i ansiktets vänstra halva. Jag skyndade mig till vårdcentralen och fick prata med en läkare direkt. Hon frågade om jag någonsin haft munsår för tydligen hade jag fått en herpesvirusinfektion i ansiktet som utlösts av stress! Hon frågade om jag känt mig stressad den senaste tiden men det har jag inte tänkt att jag har varit men när jag tänker efter känner jag mig ofta jagad och trött och som om jag aldrig får vila. Veckorna går åt till sonen och heltidsjobb och helgerna går åt till sonen och sociala aktiviteter. Vilar gör jag aldrig, och jag sover aldrig ut heller. Men det ska bli ändring på det nu. Jag ska lära mig att tacka nej och att tänka på mig själv i första hand. Sonen får ursäkta, men en trött och stressad mamma är ingen rolig mamma. Besöket hos läkaren var ett wake-up call så jag känner mig redan nu lugnare och gladare, för man MÅSTE inte göra allting och man MÅSTE inte skynda till pendeln/dagis/jobbet. Någon minut hit eller dit skadar ingen. Så om jag kommer sent ibland från och med nu- då vet ni varför!

Ny och fräsch?

Så drabbades vi också av kräksjukan och där gick den helgen, men tur att det går över ganska snabbt. Sonen var dock väldigt ömklig i flera timmar och fick hög feber, så det räcker för denna vinter tycker jag. Lyckligtvis blev jag inte drabbad ska jag säga. Men vilken start detta år har fått. Först blev jag förkyld i över en vecka och sedan fick sonen kräksjukan... förhoppningsvis är dessa första veckor på året inte talande för resten av året för jag ser verkligen fram emot ett bra år detta år! (Bilden på syster, systers vän, systers pojkvän och sonen är från Asperö då vi tog en nyårspromenad den 1 januari).

Nu vankas det rutiner jajamensam

Nu när jullovet är över vankas det rutiner som bara den. Tur är väl det, för sonen i alla fall. Själv har jag lovat mig själv att bryta rutiner och prova nya vägar och tillvägagångssätt detta år. Allt för att nya och spännande saker ska hända i mitt liv. Men jag tackar för att det finns rutiner som ibland är ganska underskattade när det gäller barn. Rutiner är underbart när man har barn, i alla fall för oss föräldrar eftersom vi får belöning i form av glada och harmoniska barn. Ta t.ex. sonen som inte har kommit i säng före 21.30 på kvällarna under lovet under stora protester och knappt fått i sig mer än någon enstaka knäckebrödsmacka eller chicken nugget - äter nu glatt frukost, lunch, mellis och middag och somnar vid 20.00 utan några som helst problem. Inget trugande, ingen grinighet utan hej och hå nu ska vi äta och sova. Det är det som är skönt när dagis och jobb kommer igång igen för då blir det minsann ordning och reda med mat och läggning. Men som sagt, själv ska jag ändra på alla de rutiner jag kan ändra, byta färdväg till jobbet, prova att laga nya maträtter och sådant som man faktiskt kan ändra på.

Home sweet & cold home

Idag har jag arbetat hemifrån, vilken lyx. Det är underbart att ha ett sådant flexibelt jobb. Så skönt att kunna göra det när man inte känner sig bra. Det har fungerat bra förutom att lägenheten känns väldigt kall. Vardagsrummet är så stort och på bottenvåningen utan mattor så det blir aldrig riktigt varmt känns det som. Katterna verkar tycka likadant, de flyttar sig inte från soffan och ser allmänt sura ut, särskilt Margie (se bild) men å andra sidan ser Margie alltid lite grinig ut så det kanske inte har med kylan att göra :-) Nu när det är så mycket snö utomhus blir jag alltmer sugen att åka skidor och skridskor med sonen så om någon har sådana till salu så hör gärna av er. Han har skostorlek 25, jag 37.

Fem dagar

Nu är det fem dagar in i 2009 och det känns förunderligt skönt med ett år nytt trots att näsan rinner och magen krånglar. Lite influensa är väl bra som inledning på de nya året, eller? Jag blev precis avlöst av sonens pappa här under eftermiddagen och ska nu försöka kurera mig genom att äta grönsakssoppa (den enda mat jag har hemma ) och ta ett varmt bad (känner mig frusen och febrig samtidigt) och sen se på filmen Thelma & Louise som visas på TV, så är det nog snart en frisk och kry person som är redo att möta det nya året. Vad förväntar jag mig? Mycket kärlek, att få jobba kvar på mitt nya jobb (där jag vikarierar), mindre stress och fler promenader samt fina möten med nya vänner och gamla.