Fredag, snart december

Så var det fredag igen. Jag är på ett odefinierbart humör: varken uppspelt eller nedstämd, inte fräsch eller sunkig, inte spänd eller blase inför helgen, snarare någonstans mitt emellan och lite trött kanske. Det har varit en full vecka på jobbet och långa härliga nätter med många drömmar - och så är det december snart. Herregud - vart tog detta år vägen? För många av mina närmaste har det varit ett tufft år med många förändringar: separationer, depressioner och andra ledsamheter. Hoppas nästa år blir bättre.

Arbetsmyra

Jag kom på att jag skriver aldrig om jobbet här och egentligen borde man ju inte för det verkar finnas bloggare som får sparken för mindre, men jag använder ju inga namn så det borde väl vara OK? Igår hade jag en sådan där riktigt bra jobbdag, då allt flyter på och man får saker gjorda, mötena känns bra och meningsfulla, studenterna är inspirerande och jag inser nyttan med det jag gör- härligt! Det bästa mötet var med studenten som på utbytet blivit påhoppad av en säkerhetsvakt och som jag nu träffade för första gången efter hemkomst. Vi pratade i en timma. Hon mådde mycket bättre och tyckte att hon fått mycket stöd av oss härifrån universitetet vilket gladde mig. Det är intressant att jag alltid hamnar i en kuratorsroll vad jag än jobbar med, kanske något att satsa på framöver? Det är hur somhelst så bra och viktigt med ett roligt jobb. Jag är en riktig arbetsmyra känns det som ibland och när jag var föräldraledig tyckte jag att det var rätt trist så det är bara att njuta så länge man har ett jobb och ett jobb man trivs med för de växer inte på träd.

Någon dör, någon föds

... som min fina väninna L sa i en email. När morbror dog föddes en lite bebisflicka i Västra Götaland ungefär samtidigt. Ja så är livet. Förunderligt. Skickar med W.H. Audens vackraste sorgedikt:
Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.
Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.
He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.
The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.

Konsten att kommunicera

Häromdagen var det bestämt att mitt "span" och jag skulle höras under helgen och träffas och göra något tillsammans med barnen. Vad som hände var att jag inte hörde ett ord av honom varken under helgen eller måndag, tisdag. Själv ringde jag och sms:ade men utan framgång. Till slut hördes han av idag och meddelande att han hade sovit över hos vänner och inte haft någon kredit på telefonen. Detta har hänt tidigare och vi har flera gånger missförstått varandra om vart vi ska ses eller när vi ska höras eller så har helt enkelt något annat (intressantare) dykt upp i hans liv och han har inte hört av sig eller inte haft mottagning på telefonen så jag blev inte förvånad av detta men dock besviken igen. Jag måste säga att jag är en person som har mycket svårt för sådant här beteende. Lovat är lovat. Visst, ibland glömmer även jag att höra av mig fast det är bestämt men då beror det på att jag pga. stress fått hjärnsläpp eller att något annat med sonen kommit emellan, men detta händer sällan. Jag ser mig själv som en god kommunikatör och tycker att mina vänner och överenskommelser är viktiga. Ofta känns det som om det är jag som är drivande i kommunikationen med mina vänner, och det är ok, men i söndags kändes det faktiskt inte ok längre. I dagens samhälle med telefoner, sms-funktioner, email, facebook och annat finns det ingen ursäkt för att inte i alla fall slänga iväg ett sms om man inte har tid eller möjlighet att ses. Och tyvärr har jag märkt att det oftast är mina manliga bekanta som är sämst på att svara på sms, ringa, hålla sig till överenskomna träffar osv. Vadan detta? Är kommunikation inte lika viktigt för män som för kvinnor? Eller lever de enligt principen att "om jag inte hör av mig måste hon fatta att jag har annat för mig?" Ja, jag vet inte, men trist är det, och särskilt tråkigt naturligtvis i detta fall eftersom jag tycker om mitt "span" mer än som vän och eftersom detta har hänt flera gånger förut. Det föder frågan att tänk om vi var ett par och han gång efter annan "glömde" att höra av sig för att något annat dykt upp, hur kul skulle det vara?

The Dora effect

Min son (4) har fram tills nyligen inte visat något som helst intresse för att lära sig andra språk, dvs. engelska och spanska trots att hans pappa pratar bådeoch med honom och trots att han får hemspråksundervisning i spanska i förskolan. Han har snarare blivit aggressiv och sagt "prata svenska" när jag frågat honom vad olika ord betyder på spanska t.ex. Men nu- sedan han började spela datorspel och titta på filmer med den lilla mörka flickan Dora har det hänt något. Igår frågade han mig vad olika ord på svenska hette på spanska och engelska. Tur att min turistspanska fortfarande duger för vad glad jag blev. Han repeterade orden med stor entusiasm och även under utvecklingssamtalet i förskolan förra veckan hade läraren i spanska sagt att sonen helt plötsligt gjort stora framsteg. Det känns jätte roligt att min son har möjligheten att lära sig flera språk tidigt för det kommer han ha stor nytta av. Tala om Doraeffekt!

Morbror Edon

Efter många bra dagar och mysiga möten med nära vänner den senaste veckan, och en känsla av att allting har ordnat sig och håller på att falla på plats i mitt liv så fick jag ett telefonsamtal igår från min kusin som berättade att min morbror hade gått bort. Ja tiden stannar till. Det är så tråkigt när någon man tycker om bara försvinner från ens liv och jag känner så mycket med mina kusiner och min moster som måste gå igenom detta jobbiga nu som jag gick igenom för tre år sedan. Även min son blev ledsen av nyheterna eftersom han var väldigt förtjust i sin släkting som han kallade "Edon" och han ville alltid prata mycket med honom och sitta vid hans sida. Han frågade mig igår: "är Edon där mormor är nu?- Det vill inte jag!" Nej inte jag heller...

Guuuud vad jag är gammal!

När jag tog Saltsjöbanan hem från jobbet igår satt jag bredvid tre blonderade tjejer med mycket smink, 20 år gamla. Den ena utbrast "Gud jag fyller snart 21, vad gammal jag är!"De andra nickade instämmande. Sedan sa en av de andra, " ja nu kan man inte bli så där dyngfull längre, det är ju inte acceptabelt beteende när man är så gammal". "Näe det är det verkligen inte," sa den andra. Jag satt och smålog åt deras konversation tills jag kom på mig själv med att tänka att om det är gamla vid 21, hur gammal är jag vid 38... antik? Och berusad får man visst inte heller bli i min ålder, oj då... ;-)

En hyllning till familjen

Igår kom min bror på middag. Det var mysigt. Han och sonen har fått jätte bra kontakt så det är roligt, och viktigt. Jag tänkte på hur min familj faktiskt har vuxit de senaste åren. Först minskade den drastiskt för att mamma som var familjens hjärta och sociala medelpunkt försvann, och sedan ännu mer för att jag skilde mig från min man, men nu har den vuxit igen genom att jag har ännu närmare kontakt med syskon, vänner, kusiner, mostrar, fastrar och vänner till mamma. Det är jätte härligt och jag kan se hur sonen njuter av att vara omgiven av varma, omtänksamma människor som inte passar in i den klassiska kärnfamiljmallen men som med sin närhet och närvaro är så viktiga i hans och mitt liv. Hurra för familjen!

En konstig mamma

I helgen var gudsonen hemma hos mig och sonen och vi hade en jätte mysig dag tillsammans. Det är så roligt att han och min son är vänner och har lekt sedan de var bebisar. Dagen fylldes med Dora the Explorer filmer, charader, memory och utelek. Vid fem-tiden var det dags för middag så då satte vi oss ner för att äta -då utbrister gudsonen: "Åh vad lugnt och skönt det var vid bordet! Och katterna äter också mat nu - Vilken härlig middag!" Sonen nickade instämmande. Sedan fick gudsonen helt plötsligt syn på den rosa tavlan föreställande en kvinna med stora bröst på väggen och han utbrister; "vilken rolig mamma ni har på väggen- varför ser hon så konstig ut?" Jo hon har ganska stora bröst säger jag tveksamt. "Haha, ja, det har hon ju", säger gudsonen, "varför har hon det?"och han och sonen föll i gapskratt. Mmm... ja vissa har ju det eller vad säger man. Ja jag fick mig ett gott skratt i lördags.

Soffmys

Igår var jag ute på söder -vi var på http://www.roxysofo.se för att ta några drinkar och sedan fortsatte vi till en av killarnas lägenheter på Bondegatan. Där fortsatte festen med gott vin och 90-talsnostalgi i form av musik som KLF, Prodigy och Nirvana. Vad härligt det var att höra all den där gamla musiken igen, och i gott sällskap. Själv spenderade jag mesta delen av kvällen i den vita bekväma soffan alldeles intill mitt span och vad vi pratade om kommer jag knappt ihåg men att vi skrattade mycket och hade det väldigt trevligt vet jag. Tala om soffmys!

Skit-TV

Efter att ha spenderat hela söndagen (från kl 7.30) med att tvätta, städa och besöka museum ägnade jag kvällen åt att titta på skit-TV! Först ut var Gossip Girl som riktar sig till under 20-åringar, och sen Ensam mamma söker på 3:an och sist men inte minst någon amerikansk romantisk komedi med Sarah Jessica Parker: Failure to Launch. Jaja... vad härligt det är med skit-TV! Man behöver inte ens tänka!

Mysigt på Musikmuseet

Snart har jag varit på varenda museum i Stockholm och det är tack vare sonen. Igår begav vi oss till Musikmuseet http://www.musikmuseet.se/ på Sibyllegatan tillsammans med våra lekkompisar, och vilket museum det var! Så himla fint -och stort! Sonen och hans kompis var eld och lågor och trummade på varenda trumma som fanns, och spelade gitarr och sjöng karaoke. Bästa rummet var Klåjnk där de kunde fick härja fritt, dvs. prova alla instrument de ville. Som tur var ska jag säga var det ganska tomt i just det rummet eftersom vi tog över hela rummet med våra oljud. Kul med ett nytt museum! Det fanns massor att lära sig om olika länders instrument och flera möjligheter att lyssna på hur de låter. Museet huserar även ett fikarum dit man kan ta med eget fika, en liten butik där de säljer jätte fina ukuleles och inträde till museet är bara 40 SEK per vuxen och gratis för barn.

Reinfeldt ensamvargen

I fredags var jag och fina väninnan K och såg föreställningen Reinfeldt-ensamvargen på Orionteatern www.orionteatern.se. Den var mycket bra och rekommenderas varmt. Föreställningen var en sammansättning av saker som Reinfeldt sagt och det blev både komiskt och lite tragiskt när Johan Rabaeus framförde dessa meningar. Emellanåt sjöng han lite också - finstämda Paolo Contelåtar på svenska. Ja, det var härligt med en kulturaktivitet - mer sånt!

No more PMS

Nu finns det hopp om att inte två veckor av månadens fyra behöver genomlevas i ett rus av irritation, svullenhet och sötsug -för det finns kanske bot mot PMS. Jag är överlycklig. Min käraste väninna C tipsade om Omega 3 som alla pratar om och jag har nu knapprat denna fettsyra i form av kapslar i cirka en vecka. Jag vet inte om jag inbillar mig men jag känner mig inte särskilt irriterad och svullen, eller dödstrött och håglös, utan helt OK trots vintermörkret. Och hade det varit som tidigare så hade jag under dessa dagar varit allt detta. Hoppas, hoppas att det ligger ngn sanning i att Omega 3 funkar för då blir det NO MORE PMS!

Hetsiga föräldrar

Igår var jag på föräldraråd på min sons förskola. Jag har varit med i det där föräldrarrådet sedan förskolans början dvs. sedan 2005 och kan säga att det aldrig någonsin har varit så intensiva, och negativa diskussioner som under gårdagens möte. Flera föräldrar var minst sagt rasande och jag bara satt och gapade för jag håller inte alls med. Det var fel med det ena och det andra. Soppa på torsdagar var helt förkastligt, att barnen inte längre fick sova ute gjorde att flera föräldrar ville byta dagis, personalen var oengagerad, gården felbyggd... ja listan var lång. Mitt i allt detta tänkte jag, visst ska man få ha sin åsikt och framföra den men hur negativ kan man bli? Efter allt klagande som tappert bemöttes av biträdande rektor utbrast en av de klagande mammorna: "men min dotter älskar det här dagiset! Hon trivs hur bra som helst"! Ja det har vi märkt eller hur tänkte jag. Då viskade en annan mamma till mig "ja ofta tror sig föräldrarna veta vad som är bäst för sina barn men ofta har de fel". Ja, vad man än tycker så var det sannerligen en underlig kväll med en tråkig stämning och visst jag tycker att det är bra att detta forum finns så att alla får komma till tals men jag har inget att klaga på för min sons förskola har blivit så mycket bättre sedan starten och han älskar att gå dit. Personalen är varm, personlig, kunnig och engagerad, maten hemlagad, gården har byggts ut och blivit jätte fin!

Det börjar på O

I morse var jag tvungen att gråta en skvätt - av glädje- för att USA har valt en svart man till president: Obama. Hade jag varit ledig från jobbet hade jag nog spenderat hela dagen med att titta på hans segertal och människors reaktioner på gatorna. Tack för att amerikanerna och resten av världen blev av med George W Bush och att det finns hopp om förändring med en president som i alla fall kan uttrycka sig väl till skillnad från sin föregångare.