Om att vara bitter

Jag tycker att det är ett hemskt uttryck "att vara bitter" och det är sällan jag är det men jag måste nog definiera mig själv som bitter denna vecka. Det beror på lite olika saker och jag tror och hoppas att detta tillstånd kommer att vara ganska snabbt övergående men vad som känns trist är att luften nu gått ur mig för att ordna sociala aktiviteter framöver. I lördags bjöd jag och min inneboende till en liten adventsfest som vi trodde skulle uppskattas i detta mörker och rusk, men november är tydligen en svår tid att ställa till med fest. Varför? För ingen orkar komma. Jag tror jag fick cirka 15 sms-meddelanden under lördagen om avbokningar pga. trötthet, förkylningar och annat och förutom det var det cirka 5-10 personer som inte alls hörde av sig för att bekräfta varken eller. Skumt. Jag förstår att det är tungt att ta sig ut i vinterrusket men ändå... det känns tyvärr som om jag inte kommer orka ordna några fester på ett tag, för ordnandet tar också tid och energi. Men bitter tänker jag inte vara någon längre stund till, bara någon dag till eller två. Och vi som var på festen hade det ändå jätte mysigt och drack mycket glögg och åt pepparkakor och spanade på den växande plastdinosaurien som sonen fått dagen innan...