Wake-up call

Jag har inte skrivit här på ett tag eftersom jag inte tyckte det gav mig någonting och eftersom det sällan är någon som kommenterar så fick jag känslan av att ingen läser bloggen, men jag ska göra ett nytt försök att förmedla mig till omvärlden på detta sätt- får se hur länge det varar. Denna vecka har varit en "aha-vecka" på både bra och dåliga sätt. I tisdags vaknade jag med en stor, torr, röd fläck på vänsterkinden precis under ögat samt smärta i ansiktets vänstra halva. Jag skyndade mig till vårdcentralen och fick prata med en läkare direkt. Hon frågade om jag någonsin haft munsår för tydligen hade jag fått en herpesvirusinfektion i ansiktet som utlösts av stress! Hon frågade om jag känt mig stressad den senaste tiden men det har jag inte tänkt att jag har varit men när jag tänker efter känner jag mig ofta jagad och trött och som om jag aldrig får vila. Veckorna går åt till sonen och heltidsjobb och helgerna går åt till sonen och sociala aktiviteter. Vilar gör jag aldrig, och jag sover aldrig ut heller. Men det ska bli ändring på det nu. Jag ska lära mig att tacka nej och att tänka på mig själv i första hand. Sonen får ursäkta, men en trött och stressad mamma är ingen rolig mamma. Besöket hos läkaren var ett wake-up call så jag känner mig redan nu lugnare och gladare, för man MÅSTE inte göra allting och man MÅSTE inte skynda till pendeln/dagis/jobbet. Någon minut hit eller dit skadar ingen. Så om jag kommer sent ibland från och med nu- då vet ni varför!