söndag 19 oktober 2008
Familjegnället- en ny livsstil
... så står det i DNs söndagsbilaga idag, och jag kunde inte hålla med mer. Varför åh varför skaffar man ett, två, tre eller fyra barn om allt man gör är gnäller på hur jobbigt och hemskt det är? Jag förstår inte... däremot förstår jag då varför de som inte har barn verkligen känner ännu starkare att de inte vill. För vem vill vara en bitter, gnällig förälder när man kan vara en glad, trevlig människa? Själv har jag naturligtvis också haft mina stunder av gnäll, främst när sonen var bebis och jag kände mig ensam och utsliten, och jag älskar boken Bitterfittan, men den senaste tiden har jag verkligen skärpt mig och försökt att inte klaga på föräldraskapet. För det är underbart med barn och framförallt: har man valt att skaffa barn: SLUTA GNÄLLA!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv!
Man kan minsann gå omkring och gnälla fast man inte har barn också.(: "Åh, varför är jag singel?" "Jag har såå bråttom!" "Och ont om pengar!" "Jag kommer aldrig att få barn!" etc etc... Det är kanske en attitydfråga.
Min kusin lade för några år sedan märke till hur mycket folk gnällde och klagade hela tiden. Hon beslöt att lägga av med det och jobba på att bli mer positiv. Men en regnig dag var det svårt att hålla humöret uppe. Då kom hon på att hon hade nya gummistövlar och gick ut i rusket och gladde sig åt dem. En liten, mycket vardaglig detalj, men det är väl där man ska börja.
Det finns alltid både bra och dåliga sidor av saker. Tänk om man kunde lära sig att konsekvent leta fram det positiva i stället för att hänga upp sig på det som är fel.
Skicka en kommentar