Konsten att tröttna & avvika

Igår hände något som fick mig att fundera på det här med att tröttna på saker och avvika på ett snyggt sätt eftersom jag helt plötsligt -mitt i en relativt rolig fest- bara tröttnade och ville gå hem. Var det för att jag blivit för gammal och bara kunde tänka på morgondagens baksmälla eller berodde det på att jag helt enkelt har varit på så många fester att jag tappade intresset & bara ville hem till katterna & sängen... jag vet inte. Men det var nog den allt enformiga & trist konversationen som tog död på min festaranda. Måste man på varje fest prata jobb i detalj, skvallra om andra tristare, dummare människor & om svårigheten i att hitta en bra man? Jag efterlyser lite intelligenta konversationer om konst, litteratur, politik, filosofi, resor... dessutom när övriga festdeltagare började spela rundpingis, flirta, hångla på pingisbordet, spilla vin, fnittra ohejdat kände jag att mitt tröttnande ökade & att avvikandet verkligen stod för dörren. Inte så att jag inte hade druckit och inte hade någon att flirta med men jag liksom ORKADE inte & då kommer nästa problem: hur tar man sig hem utan att verka oartig? Jo jag gjorde bara "a runner" som man säger och avvek utan att säga hej då men det var enda lösningen för pingsspelandet /hånglandet /flirtandet/vinspillandet/fnittrandet ville jag inte avbryta så jag mer eller mindre sprang därifrån kl. 22 med godishalsbandet runt halsen...Och sen hörde jag förövrigt idag att de övriga i sällskapet hade festat till kl halv fyra...jaja, tröttnar man så tröttnar man.