Free!

Idag är sista arbetsdagen innan semestern - vilken underbar känsla det är. Det ska bli härligt att bryta rutiner, läsa hela DN, strosa, vila, läsa böcker, spendera en hel månad med sonen utan stress! Spenderade kvällen igår på Boule å berså www.boulebersa.se/ med vänner så det kändes som lill-lördag och ikväll spelar Freddie Wadling, Joakim Thåström och Anna Ternheim i Långholmsparken. Kan det bli bättre?

Sommarpratare... bläää

Sommar förknippar jag ofta med sommarpratare på P1 så idag på jobbet har jag försökt att lyssna igenom alla gamla sommarpratavsnitt som jag hittills har missat denna sommar, men tyvärr måste jag snart lägga ner det projektet för alla sommarpratare har hittills varit så tråkiga. Vare sig det har handlat om misshandel, Hollywood eller blyghet så känns det inte tillräckligt intressant för att hålla mitt intresse uppe. Trist. Vad jag minns av tidigare år och sommarpratare så har jag suttit som fastklistrad vid radion och skrattat och gråtit men inte så i år. Kanske har de bästa sommarpratarna inte varit ännu, jag får hoppas på det.

En storartad gest

Häromdagen kom min 4-åriga son till mig och sa att han ville skänka alla sina bebisleksaker till avdelningen för 1-3-åringar på förskolan. "Jaha sa jag, vilken bra idé, det var snällt av dig". Om jag ska vara ärlig trodde jag inte riktigt på det för han har velat skänka leksaker förr. Men denna gång blev det så. Vi tog en stor plastsäck och han valde ut ett tiotal leksaker från sitt rum och lade dem i säcken - sedan tog vi med den till förskolan och lämnade över den till fröken Alexandra som blev mäkta imponerad och glad. Jag är så stolt över min son för att han har förstått det där med återvinning och det där med att lämna vidare sådant man inte behöver mer själv. Det blir nog något fint av honom när han blir stor! (sa hon stolt med tårar i ögonen).

Vad trött du ser ut!

Ibland får vi kommentaren; "vad du ser trött ut!" och det måste, enligt min mening, vara en av de värsta kommentarer man kan få av någon, för hur pigg och fräsch och glad man än känner sig blir man genast tveksam till om det bara var inbillning. Jag fick just en sådan kommentar förra sommaren på ett dop och då var det t.o.m. i samma mening som "jag hörde att du hade skilt dig - vad trött du ser ut!" Jag blev och blir uppriktigt arg och ledsen över en sådan kommentar för den har inget syfte. I just detta fallet kände jag mig extra tjusig och utvilad och kände inte alls igen kommentaren, men trots det låg den kvar och gnagde i ett par dagar efteråt. Apropå kommentarer som inte har något syfte så fick min kära väninna ett påpekande för ett par år sen att hennes näsa var för liten... vad säger man då? "Men oj tycker du det, då ska jag genast göra en näsförstoring", eller vadå? Visst säger jag också obetänksamma saker ibland men vi diskuterade just detta med trött-kommentaren häromdagen och den sårar bara. För om man i det läget inte alls känner sig tjusig och utvilad utan utjasad, trött och sliten så mår man ju inte bättre av att någon påpekar det- och som sagt, inte heller om man känner sig tjusig och utvilad- då börjar man fundera på hur man ser ut egentligen...

Borta bra...

Så var vi i hemstaden under påsken och träffade nära och kära. Tillsammans med syskonen vågade jag mig till och med på ett besök till Harry's och Bogrens som är två uteställen i den centrala delarna av staden, men hjälp vad grovt det var där! Folk var gränslöst fulla med slampiga kläder och i lokalen fick vi en flash av Ibiza (läder-och leopardsoffor, fontäner...) och hittade knappt varandra i röken. Vi var nog lite halvchockade allihop men rockade ändå loss till obskyra 80-talslåtar som ingen minns texten på längre. Men det är sällskapet som räknas - tur det! Efter besöket på danstället begav vi oss till Cafébussen som bjöd på gratis kaffe och prat om Jesus. Det var betydligt bättre än det sunkiga utestället. Nu är vi hemma i storstaden igen och har besökt Skansen och kollat på Australia på dvd. Borta bra men hemma bäst. Bild: Sisterhood!

En bebis var beställt

Idag var sonen med på jobbet eftersom Skärtorsdag är en sådan dag då man inte vet om man ska vara ledig eller inte. Trafiken till jobbet (Huddingevägen) var tunn så det gick fort att komma dit. På vägen till jobbet sa sonen; "jag tycker vi ska ha en bebis snart". Jaha sa jag. "då kan du vara den bebisens mamma och så är jag bebisens pappa". OK, sa jag, "vad ska bebisen heta?". Jo, den ska heta Noa. Jaha vad bra sa jag. Då får man väl beställa en bebis då, eller? ;-)

Fint besök 2

I helgen hade jag ytterligare ett fint besök, denna gång från Italien. Vi hann med en hel del; Harold Pinterteater, franska pannkakor med cider, Carl Larssonutställning på Waldemarsudde och middag hemmavid. Det var underbart att prata litteratur och resor igen och nu ska jag städa -och sova!

No cat power

Nu är jag rejält förbannad på mina grannar och min bostadsrättsförening! Grannarna är tydligen katthatare och har ringt ner Styrelsen i bostadsrättföreningen i sådan omfattning att det nu lett till att Styrelsen i HSB har skrivit ett brev till alla kattägare på min gata med följande punkter:

1) Din katt får inte störa omgivningen. Lagstiftningen ställer ett strikt ansvar på att det är djurägarens sak att förebygga problem av det slaget.

2) Din katt får inte vistas ute utan tillsyn. Detta för att din katt inte skall gå in på din grannes uteplats eller balkong samt in i andras lägenheter.

3) katten skall använda kattlåda inne i er lägenhet. Detta för att tillse att inte sandlådor eller föreningens rabatter används som kattlåda.

4) Husdjur får inte hållas på sådant sätt att grannar störs av lukt. God hygien och renhållning är viktig med tanke på medmänniskor och för djurskyddet.

Punkt 1,3 och 4 tycker jag är självklara saker men punkt 2 - hur i gösse namn kan man kontrollera en katt?! Jag ringde och skällde ut ordföranden i bostadsrättsföreningen men han höll helt med att det var löjligt allihop men när grannarna klagar och klagar kan de inte göra annat än åtgärda "problemet". Till saken tillhör att det finns en katt på gatan som går in hos andra och kissar och äter upp mat och lägger sig i soffan (även hos oss) och honom har vi gett namnet "Sluskkatten". Jag är helt säker på att det nu är Sluskkatten som skapar dessa problem bland grannarna. Tråkigt nog går det ju ut över flera av oss för att den kattens matte och husse inte ger honom mat eller har kastrerat honom! Nu kanske jag måste flytta då. Det är alldeles för svårt att hålla två medelålders katter inomhus hela dagarna då de vant sig vid att kunna gå fria utomhus - de sitter i fönstret och tittar ut på terrassen och skogsdungen med längtan i blicken...

Lugn bara lugn

Min bror och jag var på bio i lördags och jag insåg hur längesedan det var som jag lyckades ta mig iväg på det. Filmen Slumdog Millionaire var klart sevärd; rörande med jätte bra skådespelare och salongen var fullsatt. Det var dock skönt att biobesöket var det enda som var inbokat under helgen eftersom jag inte har känt mig 100% på hela veckan. Resten av helgen gick åt till att sova (11timmar per natt) städa (hann t.om. med kylskåpet och terrassen) och spela fotboll (inomhus) med sonen. Det var en ljuvlig, lugn helg!

Vägra vara sjuk

Ja nu sitter jag här med rinnande näsa, feber och munsår och dricker rooiboste. Fy vad trist. Jag somnade tillsammans med sonen kl 20 igår kväll och fick alltså gott om sömn men mår inte så mycket bättre ändå. Detta kommer dock går över, ska inte klaga. Jag piggar upp mig med att tänka på sommaren och alla dess roliga festivaler. OK, att jag är 38 men jag tror nog att en liten tur till Arvikafestivalen nog ska kunna läggas in i sommarplanerna. Thåström spelar ju, och Depeche Mode, och Jenny Wilson och Fever Ray och NiN mfl. Tänk - min fd. privatstudent i engelska ska åka dit och han är 17 år! Vi kanske ses i vimlet han och jag :-) Jag behöver dock en husvagn för jag tror inte jag orkar med att sova i tält i tre dagar. Någon som har?

Det där med att jobba

Häromdagen fick jag besked att jag får vara kvar ytterligare ett år på mitt vikariat. Det var en bra nyhet. Visst, jag har redan ett arbete som jag är tjänstledig ifrån men min nuvarande tjänst är så mycket mer givande, utmanande och välbetald. Att ha ett jobb känns viktigt. Jag skulle visserligen gärna jobba närmare hemmet och gå ner på 80% men jag ska inte klaga. Nu fungerar bilen i alla fall så då sparar jag cirka en timma i restid så att jag kan vara mer med min son!

Barnaktiviteter

Jag har alltid varit emot att barn ska börja med för många aktiviteter när de är små eftersom jag har tänkt att de knappt själva vet vad de är intresserade av och att de när det blir äldre ändå kommer att ha så fullt upp, men nu visar det sig att jag är nog en av de få föräldrar som tycker som på sonens förskola. Igår begav vi oss nämligen iväg på bollskola och där fanns flera av sonens förskolekompisar. Jag hade ett kort samtal med de pappor och mammor som var där och diskussionen handlade just om hur många aktiviteter deras barn gick på, eller skulle börja till hösten då de fyller fem år. Jo, tre aktiviteter var maxantal sa en pappa; "Sonen ska spela fotboll, gå med i karateklubb och spela bandy- det får räcka!" Tre aktiviteter?! Det låter väldigt mycket för en femåring i mina öron men jag vet inte, jag kanske får omvärdera detta. Sonen gillade i alla fall bollskolan. Han var absolut ingen ny Ronaldho eftersom han tröttnade titt som tätt och lade sig ner på planen för att vila, men han tyckte det var kul i alla fall. Och nu har vi fått erbjudande om att gå med i karateklubben "karate kul" och att börja dansa till hösten så nu vet jag faktiskt inte hur det blir. Jag ska fråga sonen vad han vill så får vi se...

Fint besök

I helgen hade jag fint besök från Åbo och passade på att äta och dricka gott, gå ut och träffa nytt folk samt spendera många timmar med att samtala om livets gåtor. Det är mycket inspirerande när man har en vän på besök som man kanske träffar 1-2 gånger per år i bästa fall. Man får nya tankar och planer -roliga infallsvinkar som sår frön till nya funderingar och idéer. Man lär sig mer om litteratur och musik och världen och ser på sitt eget liv på ett nytt sätt. Det var en bra helg. Nu är jag dock förkyld och trött så ska vila upp mig innan nästa fina vän kommer på besök om två veckor.

Bokklubbens topplista

I bokklubben har vi nu läst 19 böcker sedan april 2006. Här kommer listan, med medelpoäng för varje bok för er som vill ha tips på bra (och dåliga) böcker. Vi är mellan 4-8 personer som har läst varje bok.

1) Khaled Hosseini –Flyga drake (2007) 5 av 5

2) Haruki Murakami-Kafka på stranden(2007) 4.75 av 5
3) Jonas Hassen Khemiri – Montecore (2006) 4.5 av 5

4) Chimamanda Ngozi Adiche -En halv gul sol (2007) 4.4 av 5
5) Maria Sveland – Bitterfittan (2007) 4 av 5
6) Linda Olsson – Nu vill jag sjunga dig milda sånger (2007) 3.8 av 5
7) Susanna Alakoski –Svinalängorna (2006) 3.7 av 5

8) Anna Gavalda - Tillsammans är man mindre ensam (2005) 3.6 av 5

9) Sara Stridsberg –Drömfakulteten (2006) 3.6 av 5
10) Joan Didion - Ett år av magiskt tänkande (2006) 3.5 av 5
11) Zbigniew Kuklarz- Hjälp jag heter Zbiniew (2005) 3 av 5
12) Sara Kadefors – Fågelbovägen 32 (2006) 3 av 5

13) Jenny Diski – Främling på tåg (2005) 2.9 av 5

14) Pär Lagerkvist- Dvärgen (1944) 2.6 av 5

15) Inger Alvén - Mandelkärnan (2007) 2.5 av 5
16) Gioconda Belli – Den förfördas hemlighet (2007) 2.3 av 5

17) Sisela Lindblom – De skamlösa (2007) 2.1 av 5

18) Monika Fagerholm - Den amerikanska flickan (2004) 1.9 av 5

19) Bengt Ohlsson – Hennes mjukaste röst (2008) 1.75 av 5

Den rätte...

Idag kom våren kändes det som, härligt! Tyvärr är jag trött, trött, trött. Sov inte alls bra med en sparkande, snarkande son bredvid mig i sängen. Men det blir nog bättre. Igår kväll var jag ännu en gång på det fantastiska danspasset på Friskis & Svettis pga. att min kära inneboende ställde upp som barnvakt, det var toppen. Sedan roade vi oss med att se på Den rätte för Rosing på femman men det blev mest klagande över hur onaturlig Linda Rosing ser ut med sina overkligt stora bröst och plutiga läppar och hur blåsta alla medverkande verkar vara... så pinsamt att fläka ut sig så i TV tycker jag, men visst var det underhållande (jag är lättroad ;-). Efter det blev det Desperate Housewives. Som ni ser har jag verkligen avancerad TV smak. Ikväll blir det dock inte Grey's Anatomy som är en annan favorit eftersom vi ska ut och äta med jobbet - till Östgötakällaren bär det av, det ska bli mysigt- och gott!

Dejt 1: fruntimmer

Nu har jag varit på en dejt med en av killarna från internet: singelpappan Anders, 41 år från Huddinge. Vad ska jag säga? En trevlig kväll, absolut, och vi hade inga problem att hitta saker att prata om och konversationen flödade på i fyra timmar. Hans utseende var jag lite tveksam till innan dejten och någon snygging var han inte, men en charmigt fulsnygg datanörd. Det är roligt det där med dejter. Hela södermalm var fullt med folk som var ute och festade och det kändes roligt att vara del av det där igen. OK att alla andra killar som kom in på den indiska restaurangen där vi var, såg intressantare ut än min dejt, men det var en bra kväll ändå. Jag hade trevligt. Vi kommer säkert ses igen trots att det från min sida inte kommer att bli en romantisk fortsättning. Om jag ska vara ärlig tycker jag inte att den här killen ska träffa någon i dagsläget eftersom han fortfarande pratade mycket om sitt ex, och dessutom så kallade han alla kvinnor för "fruntimmer". Är inte det ett ganska opassande ord att använda om det motsatta könet eller är det bara jag som tycker det?

Dans!

Igår hittade jag tillbaka till en gammal passion jag hade när jag var yngre: DANS! Jag dansade massor när jag var runt 10-15 år och det var allt från klassiskt till jazz och folkdans. Nu, mer än 20 år senare har jag äntligen släpat mig iväg till mitt första danspass och det var en helt fantastisk upplevelse. Jag kan inte ens sätta ord på hur det kändes att få prova på tio olika dansstilar under en timme och faktiskt lyckas följa med i koordinationen. Någonstans i hjärnan/hjärtat/fötterna har minnena och övningarna från förr stannat kvar- härligt! Det svåraste var att hålla sig på benen och orka med det snabba tempot men det gick det med. Idag är jag seg och har ont i hela kroppen, men det var det värt!

Män födda på 80-talet

Igår hade vi ännu ett intressant och roligt bokklubbsmöte där vi diskuterade boken Militärmusik av Vladimir Kaminer. Jag tyckte visserligen inte boken var särskilt bra men det blev ändå en givande diskussion och det är bra att få upp ögonen för nya aspekter av en bok, aspekter som man själv har missat. Detsamma gäller för aspekter av män, för efter bokdiskussionen hamnade vi i ett samtal om män och förhållanden och jag sa att jag kunde tänka mig att träffa en yngre man -så länge han är född på 70-talet- för när de är födda på 80-talet är de alldeles för unga och känns som det är en helt annan generation, vilket det ju också är för mig, som jag var noga med att betona igår. Ironin i det hela är att jag några timmar senare befann mig på en 30-årsfest där jag snabbt insåg att en av de få trevliga, snygga, intressanta killar som fanns att prata med där var en kille som var född 1985! Ja, hade jag haft en lite mer ohämmad personlighet och varit tio år yngre så hade jag förmodligen kastat mig över honom för han var hur trevlig som helst och dansade mycket bra och både den mentala och fysiska attraktionen fanns definitivt där så nu ska jag hålla tyst framöver om att jag aldrig ska dejta män födda på 80-talet för de förefaller verkligen vara en fin sort ;-)
Filmen The Breakfast Club kom ut 1985 -se bild.

Vad som händer i ens huvud ibland...

Häromdagen lärde jag mig en värdefull läxa: att man inte ska projicera saker på människor omkring en utan att ta reda på hur det verkligen ligger till. Jag hade en halvbra dag i tisdags; kände mig inte i form och gick omkring på jobbet med en känsla av olustighet. Jag fick för mig att både kollegor och andra närstående var irriterade och trötta på mig. Jag lyckades hetsa upp mig så till den grad över detta tillstånd att jag till slut var helt övertygad om att flera personer var arga och sura på mig av någon outgrundlig anledning och att jag var tvungen att konfrontera dem vid ett senare tillfälle (till min stora fasa eftersom jag är mycket konflikträdd). Som det sedan visade sig var ingen av personerna i fråga sura på mig alls. Den ena var inte ens sur. Jag fick mig en tankeställare: tänk vad problem man kan skapa av ingenting och hur många konflikter som kan uppstå av ingenting eller enbart för att jag känner mig olustig och osäker och tvekar med att ta reda på hur det egentligen ligger till- tala om projicering!

En för alla, alla för en

Fina väninnan K och jag var återigen på Stadsteaterns Stora scen häromkvällen och fick en teaterupplevelse som heter duga. Det var Alexander Mörk-Eidem som hade regisserat Leif Andrée, Johannes Bah Kuhnke, Fares Fares mfl. i De tre musketörerna. Hur gör han det så bra undrar jag? Det var en galen, otroligt energisprutande och rörande föreställning med fantastiska klädkreationer och härlig 80-talsmusiknostalgi (tur att man var 70-talist så man kunde sjunga med i alla låtarna!) som jag kommer att bära med mig en lång tid framöver. För att inte tala om Jan Myrbrands (han som spelar töntig bror i Änglagård) gestaltning av Kungen - han var helt formidabel! Det var mycket bra även att gå på en offentlig generalrepetition där publiken bestod av unga vänner till ensemblen för det blev många busvisslingar och stående ovationer vid kvällens slut. Tala om skillnad från när jag var på en eftermiddagsföreställning en söndag då stället var fyllt med pensionärer som fick ta sig in med rullatorer och inte orkade applådera!

Bra för kärleken, dåligt för demokratin

Så fylldes alla tidningar (tio sidor i DN!) och TV inslag med nyheterna om att kronprinsessan Viktoria och Daniel Westling hade förlovat sig och jag måste bara säga att jag ärligt talat inte tycker vi ska ha monarki. Jag ska nog gå med i Republikanska Föreningen snart där min kollega för övrigt är ordförande. Visst är det fint att de nu kan gifta sig med varann- det är ett slag för kärleken, och särskilt eftersom han är en man av folket, men varför måste vi ha monarki? Jag vill kunna rösta på de som har inflytande i Sverige och inte att de ska kunna ärva sin titel. När jag nu säger detta vet jag att min mormor skulle bli ledsen eftersom hon älskade alla kungligheter och prenumererade på Svensk Damtidning för att få läsa allt om dem men tyvärr jag måste vidhålla: avskaffa monarkin! PS. När kronprinsen av Holland gifte sig med argentinska Maxima sprutade de upp någon kemikalie i luften för att himlen skulle vara solig, blå och fin...tala om skadligt för miljön.

Jag kan inte vara svensk

Ska det vara så här? Jag fryser hemma (har cirka 19 C), på jobbet (vi har klagat på kylan) och ute, och kylan tar aldrig slut! Jag ska inte ens gå in på hur trött jag är på att halka omkring på isfyllda trottoarer, ha iskalla fingrar och känna vinden isa i nacken. Ska man bara leva ordentligt åtta månader av året (mars-oktober) och gå i ide de resterande fyra (november-februari)? Det måste väl ändå finnas andra alternativ att leva sitt liv på? Den senaste tiden har jag allvarligt övervägt att flytta till varmare breddgrader, typ Barcelona, för jag orkar verkligen inte med kylan. Och alla dessa kläder! Fyra tröjor, två par byxor, vantar, mössa, lång kappa... man känner ju sig som en Michelingubbe och stel och spänd går man omkring jämt. Ja, jag kan verkligen inte vara svensk, eller så var jag afrikan i ett tidigare liv för jag fryser jämt och står inte ut med ännu en vinter!

Nätdejtande here I come

Nu har jag börjat prova det här med nätdejtande men jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Tydligen är jag ganska populär på nätet ;-) men det beror nog mest på att jag har lyckats få fram en ganska tjusig bild på mig själv, ser ju inte så flashig ut egentligen! Hittills har det varit någon enstaka kille som har verkat intressant av alla som kontaktat mig, eller vad sägs om Pontus, 44 som har en båt och bor på söder? Eller Johan, 36 som är uppvuxen i Lidköping (västgötar gillar vi!) eller Patrik, 40 med tre-årig son? Ja, jag vet inte om jag tror på att sådant här kan fungera för mig men det skulle vara kul att gå på några dejter bara för att få träna sig i hur man gör. Efter tio år i förhållanden är man ju helt bortkopplad från allt vad dejtande innebär. Jag återkommer med rapport när tillfälle till dejt ges!

Ett ljuvligt lugn

Så var ännu en helg tillända och jag har verkligen ansträngt mig för att ta det lugnt. En aktivitet per dag är vad man orkar med har jag märkt- särskilt när det är kallt och ruggigt ute. Sonen och jag besökte nyvunna vänner på lördagen & åt äppelkaka med vaniljsås och barnen lekte. Sedan åkte vi till nyvunna dagisvänner i söndags & åt tårta och barnen lekte. I övrigt har vi spelat mycket UNO jag och sonen, och ritat, och tittat på dinosauriefilmer. Det var en skön helg. Idag ska jag gå och träna på Friskis & Svettis efter jobbet. OK -vardagslunket kanske blir lite väl trist när man har lugn och ro som sin mantra men det viktiga är ju vad man får igen (=god hälsa).

Wake-up call

Jag har inte skrivit här på ett tag eftersom jag inte tyckte det gav mig någonting och eftersom det sällan är någon som kommenterar så fick jag känslan av att ingen läser bloggen, men jag ska göra ett nytt försök att förmedla mig till omvärlden på detta sätt- får se hur länge det varar. Denna vecka har varit en "aha-vecka" på både bra och dåliga sätt. I tisdags vaknade jag med en stor, torr, röd fläck på vänsterkinden precis under ögat samt smärta i ansiktets vänstra halva. Jag skyndade mig till vårdcentralen och fick prata med en läkare direkt. Hon frågade om jag någonsin haft munsår för tydligen hade jag fått en herpesvirusinfektion i ansiktet som utlösts av stress! Hon frågade om jag känt mig stressad den senaste tiden men det har jag inte tänkt att jag har varit men när jag tänker efter känner jag mig ofta jagad och trött och som om jag aldrig får vila. Veckorna går åt till sonen och heltidsjobb och helgerna går åt till sonen och sociala aktiviteter. Vilar gör jag aldrig, och jag sover aldrig ut heller. Men det ska bli ändring på det nu. Jag ska lära mig att tacka nej och att tänka på mig själv i första hand. Sonen får ursäkta, men en trött och stressad mamma är ingen rolig mamma. Besöket hos läkaren var ett wake-up call så jag känner mig redan nu lugnare och gladare, för man MÅSTE inte göra allting och man MÅSTE inte skynda till pendeln/dagis/jobbet. Någon minut hit eller dit skadar ingen. Så om jag kommer sent ibland från och med nu- då vet ni varför!

Ny och fräsch?

Så drabbades vi också av kräksjukan och där gick den helgen, men tur att det går över ganska snabbt. Sonen var dock väldigt ömklig i flera timmar och fick hög feber, så det räcker för denna vinter tycker jag. Lyckligtvis blev jag inte drabbad ska jag säga. Men vilken start detta år har fått. Först blev jag förkyld i över en vecka och sedan fick sonen kräksjukan... förhoppningsvis är dessa första veckor på året inte talande för resten av året för jag ser verkligen fram emot ett bra år detta år! (Bilden på syster, systers vän, systers pojkvän och sonen är från Asperö då vi tog en nyårspromenad den 1 januari).

Nu vankas det rutiner jajamensam

Nu när jullovet är över vankas det rutiner som bara den. Tur är väl det, för sonen i alla fall. Själv har jag lovat mig själv att bryta rutiner och prova nya vägar och tillvägagångssätt detta år. Allt för att nya och spännande saker ska hända i mitt liv. Men jag tackar för att det finns rutiner som ibland är ganska underskattade när det gäller barn. Rutiner är underbart när man har barn, i alla fall för oss föräldrar eftersom vi får belöning i form av glada och harmoniska barn. Ta t.ex. sonen som inte har kommit i säng före 21.30 på kvällarna under lovet under stora protester och knappt fått i sig mer än någon enstaka knäckebrödsmacka eller chicken nugget - äter nu glatt frukost, lunch, mellis och middag och somnar vid 20.00 utan några som helst problem. Inget trugande, ingen grinighet utan hej och hå nu ska vi äta och sova. Det är det som är skönt när dagis och jobb kommer igång igen för då blir det minsann ordning och reda med mat och läggning. Men som sagt, själv ska jag ändra på alla de rutiner jag kan ändra, byta färdväg till jobbet, prova att laga nya maträtter och sådant som man faktiskt kan ändra på.

Home sweet & cold home

Idag har jag arbetat hemifrån, vilken lyx. Det är underbart att ha ett sådant flexibelt jobb. Så skönt att kunna göra det när man inte känner sig bra. Det har fungerat bra förutom att lägenheten känns väldigt kall. Vardagsrummet är så stort och på bottenvåningen utan mattor så det blir aldrig riktigt varmt känns det som. Katterna verkar tycka likadant, de flyttar sig inte från soffan och ser allmänt sura ut, särskilt Margie (se bild) men å andra sidan ser Margie alltid lite grinig ut så det kanske inte har med kylan att göra :-) Nu när det är så mycket snö utomhus blir jag alltmer sugen att åka skidor och skridskor med sonen så om någon har sådana till salu så hör gärna av er. Han har skostorlek 25, jag 37.

Fem dagar

Nu är det fem dagar in i 2009 och det känns förunderligt skönt med ett år nytt trots att näsan rinner och magen krånglar. Lite influensa är väl bra som inledning på de nya året, eller? Jag blev precis avlöst av sonens pappa här under eftermiddagen och ska nu försöka kurera mig genom att äta grönsakssoppa (den enda mat jag har hemma ) och ta ett varmt bad (känner mig frusen och febrig samtidigt) och sen se på filmen Thelma & Louise som visas på TV, så är det nog snart en frisk och kry person som är redo att möta det nya året. Vad förväntar jag mig? Mycket kärlek, att få jobba kvar på mitt nya jobb (där jag vikarierar), mindre stress och fler promenader samt fina möten med nya vänner och gamla.